Bamse

Nu är det en månad sen som min älskade lille Bamse fick somna in. Han var gammal och trött och behövde få sin vila. Men det gör ont att ta ett sådant beslut, fruktansvärt ont, även om man vet att man gör rätt.

Bamse var min hund, helt klart. Och den enorma kärlek jag kände för honom var besvarad till 100 procent. Jag var hans allt, han försvarade mig och mina grejor med sitt liv. Ingen fick sätta på sig mina tofflor, ingen fick fingra på min mobil, ingen fick flytta på min jacka, ingen fick klappa honom när han satt i mitt knä. Gjorde man det gick denna lilla 4 kg vovve till anfall. Han har bjudit oss på många skratt genom åren.

Bamse kom till oss när han var 9 månader gammal. Vi träffade honom på en camping i Örebro, där vi var grannar över helgen. När jag fick höra hans dåvarande husse säga att det lilla äcklet var till salu bestämde jag mig på en gång, den lilla vovven skulle med hem till Tyresö. Nåt äckel var han definitivt inte, tvärtom, en underbar liten vovve som skänkte mig kärlek och glädje av stora mått, och jag har aldrig ångrat att jag tog honom under mina vingars skugga.

Sov gott, älskade lilla vovve!









 
Bamse - hund - pomeranian